Så var det hela avslutat rent praktiskt för den här gången. Det kan väl möjligen bli en del stök med avseende på den prisutdelning vi hann hålla innan tidsstrulet upptäcktes. Jag har ännu inte riktigt kommit förbi stadiet av irritation över detta. Men det är något vi har lärt oss av och det var inte första gången det skedde i Ångermanland och inte heller den sista.
Jag borde ha varit förvarnad eftersom tävlingsdagen inleddes med förstärkarproblem som dock löstes strax innan det blev panik. Dessutom så gick linans fäste till flaggan sönder när flaggan nästan var i topp. Flaggan fastnade i närmaste björk och jag fick en ”Flashback” om hur det var att hämta ner familjens yngsta katta då hon var ung, liten och nätt. Då hon för sjätte gången klättrat upp i någon av grannarnas höga och väl uppstammade tallar så lovade jag högt och heligt att det var sista gången hon plockades ner utan att mista livet. Nu vet jag inte om det är orsaken till att hon därefter undvikit detta eller om det har med den tilltagande vikten att göra.
Ser jag förbi dessa problem och tar hjälp av att Ljusdals BK slog vann över Kalix BF med 7-2 så ter sig tävlingen i stort sett bra. Vi hade 128 startanden av 152 anmälda. Av dem var 35 stycken från Vårby. Det är rekord i mitt mannaminne även om det inte säger så mycket. Här kommer ett utdrag av vad jag skrev efter det senaste Decemberloppet som var 2008:
Vi hade 115 anmälningar och 101 startande. I fjol var siffrorna 104 och 76. Vad gäller våra egna åkare så var det i år 18 anmälda och 16 startande jämfört med fjolårets 13 respektive 9. Vårby IK står alltså för hälften av ökningen. Om detta är en bestående trend så växer vi ur stugan om 15 år.
Jag tror att trenden har hållit i sig fram till nu.
Spåren hade preparerats kontinuerligt efter det att det började snöa i torsdags. Jag tror att de flesta, med insyn i spårpreparering, blev förvånade hur fasta de var trots det envetna snöandet. Heder åt snöskotrarnas gladiatorer. Jag tar tillbaka allt ont jag sagt om Ulf och har nu åter lagt in honom i min maillista.
Parkeringen var väl utplogad och vi hann med att placera bilarna på bästa sätt. Det verkar som det fungerat rent praktiskt. Parkeringen är den mest otacksamma uppgift som finns på en tävling. Ingen tackar en och alla skäller om det går dåligt. Vi måste dock utveckla arbetet och få en variation med arbete på stadion. Dessutom kan vi inte bränna våra åkare där nere under så lång tid. Det har varit en realitet under många år att de åkare som gör 2-2,5 timmar på parkeringen sedan åker som krattor. Benen blir stela, kroppen nedkyld och näringsintaget blir fel. Vad gäller bemanningen på parkeringen så måste vi tänka nytt.
Tänkt nytt har Karin redan gjort i kafeterian. Här pågår ett genusprojekt. Tar jag med grabbarna vid grillen så är det säkert 75 % män där. Då kan man undra var alla kvinnor är? På den frågan finns faktisk inget svar. Karin har friskt huggit för sig av alla nya pappor men ingen har ännu uppmärksammat mammorna på samma vis. Här kan Rune passa på att föryngra och bredda sin grupp och samtidigt göra den mer ”genuskorrekt”. Nog tror jag att Ulf gärna vill ställa upp som lärare och handledare för en sådan grupp. Karin börjar redan sikta in sig mot detta och Ulf har ju sedan gammalt ett gott öga till henne.
En illa utsatt arbetsplats under tävlingen var prisutdelningen. Rent oförskyllt så drabbades de av det krångel vi hade i tidigare led. Därifrån kommer det säkert att komma många förbättringsförslag.
Om det sportsliga kan jag inte uttala mig mer om än det som går att utläsa av resultatlistan. Av 19 ungdomsklasser så vann Remsle 8, Kramfors 6, Graninge 2 och Husum, Hägglunds och Vårby varsin. Tar vi bort juniorklasserna så blir dominansen från Remsle och Kramfors rent förödande för oss övriga. Det är bara att ta nya ta på Anundsjöloppet 6/1. Efter mångas önskemål så kommer det att genomföras i klassisk stil. Det var många år sedan sist. Den 26/2 genomför vi Vårbyfläkten tillika stafett-DM i Ångermanland. Då får vi som arrangör leverera igen.
Stellan
Skribent: Hans-Åke Dahlqvist
